Dålig uppdatering

Hej!

Jag har väl helt enkelt ingen inspiration och lust att skriva för tillfärllet. Det är synd det, för det är kul att kunna gå tillbaka och se vad man har gjort vid ett annat tillfälle..

Neo..ja..han blir äldre och äldre. Trotsen är här.. ibland tror man att man ska börja gråta, men ibland så skrattar man nästan ihjäl sig.
Vi har ju börjat på valpkurs, och ja, det går väl sissodär för lille Neo. När man ser hur bra de andra tar kontakt med sina förare, kommer på inkallning, och lyssnar på vad de säger så känns livet inte så himla roligt just för tillfället. Annica, som är kursledare, har faktiskt vart in och läst på om Basenjin, så hon har full förståelse, och tycker att vi är duktiga ändå. Även fast Neo inte visar sådana framsteg på samma sätt som de andra, så visar han ändå framsteg vissa stunder, och vi kämpar verkligen på. Annica ser det, och berömmer oss mycket för vi gör faktiskt så som man ska, tro det eller ej haha. Han är för underbar vår lille kille. Vi har hela tiden sagt att det är ingen lydnadshund vi har köpt, allt det andra med Neo är så himla underbart, och jag är så glad att just han kom till oss. En bättre hund hade vi inte kunnat få! Huvudsaken är att han har det så bra som han kan ha det, och att han ger oss, inte ett, utan mååånga leenden och skratt varje dag! =)

Igår var inte en lika positiv dag.. Jag var hemma hos min kompis och bastade, och hennes 16- årige son var ute och gick med Neo. Han har gjort det förr, och de fungerar så bra tillsammans de två. Men sedan ringde telefonen, och en förtvivlad Kim säger att Neo har slitit sig från kopplet. Första reaktionen var att: Du skojar! Men nej, Kim skojade inte, det hörde man tydligt på rösten. Neo hade blivit rädd när en kille skulle starta sin moped, och slet sig helt enkelt. Jag förklarade för Kim hur han skulle göra, och hans kompisar var så snälla och hjälpte till. Jag och Malin kastade på oss kläder och åkte dit, men där fanns ingen Neo..de hade tappat bort honom helt. Jag sprang och ropade, jag grät, jag ropade, jag grät och jag skrek..usch..hemskt! jag ringde polisen för att berätta vad som hade hänt, och de skulle hålla utkik. Martin var i Västerås, och jag undvek in i det sista att ringa honom, för han var på krogen, men till slut var jag tvungen. martin skulle komma hem på en gång. Jag fortsatte att leta. En kompis åkte hem till mig för att se om han hade sprungit dit, en annan var vid mina föräldrar, och vi var många sopm spred ut oss längs gatorna..INGEN Neo.. Martins mamma ringde, och jag antog att Martin hade ringt henne. Hon frågade om jag letade efter Neo, och jag bara grät och sa att han var helt borta.
- nejdå, säger hon, han ligger i min säng och sover. VA?!?
Jag åkte dit så fort jag kunde, och där var han, min lilla ängel! jag tror aldrig att jag har vart så glad i hela mitt liv! Det var ett under. Martins mamma berättade att det hade ringt på klockan, och hon undrade vem som ringde på så sent. Klockan var då runt 1-tiden på natten, och Neo hade vart borta mer än 2 timmar. Hon gick och öppnade dörren, och utanför stod ett ungdomsgäng och frågade ifall hon hade en hund? Nej sa hon, jag har ingen hund. Då berättade dem att det var en hund som sprang ute på vägen och sen upp på deras trappa och sedan ut på vägen igen. Hon stod och kikade och då kom han fram. Men det är ju Neo, sa hon. Han såg och hörde henne, och kom kutande upp för trappen, in genom dörren, in i sovrummet och upp i sängen där han somnade på 2 röda. Den värsta, och den bästa dagen i hela mitt liv! Stackars Kim också, som var ute med Neo. Han hade ju vart helt förstörd och gråtit han med. Vi gick hem till dem idag en sväng, och kim blev så glad över att se Neo! han sa att nästa gång han ville vara med Neo, skulle det vara utan kompisar på moppe, och så skulle de nog mest vara inne och busa ;) Men nog ska han få gå ut med Neo igen. Det som hände var absolut inte Kims fel. Blir en hund rädd, så blir den rädd, och i just det ögonblicket så hade det inte spelat någon roll vem som höll i kopplet... Slutet gott allting gott som man säger. Nu ska jag gå och lägga mig bredvid honom i sängen, och bara sniffa lite på honom. Jag är såå glad att jag har fått äran att ha denna lilla kille i mitt liv! =)


Sov gott allihopa! (och om någon undrar, så är klockslaget på den här bloggen helt galet, stämmer inte för 5 öre)